inpurepanic

åker jag till jobbet.
Är tillbaka om 13 timmar.
Om allt går som det ska.

Hela den här dagen har varit helt rubbad. Först så var jag jättepigg på morgonen, men direkt när jag satt mej på 117 så bara försvann det, och jag blev hur trött som helst. Sedan när jag kom till jobbet började det regna, och till råga på det så var Philip sjuk. Så vi var en man kort i ca en timme, men det löste sig till slut med hjälp av Erica.
    Efter att ha undvikit att gå upp på högland bland alla lamor, kom Stina och bytte av mej och så fick jag lunch. Efter ett tag fick jag lite sällskap, och då satte vi igång med lite bus till Lisa som gifter sig på lördag, hehe. Alltid lika roligt.

På eftermiddagen satt jag och slussade bilar i min ensamhet, och så kommer det in en bil som ställer sig jättenära grinden. Jag tänkte att "jag har stängt när folk har stått så tidigare" så jag stängde grinden. Inte fan kunde jag veta att den jävla bilen hade dragkrok. Så grinden tog i dragkroken och stannade. (Grinden var då halvt öppen) killen i bilen slänger sig ut för att kolla att det inte blev någon repa i hans älskade jävla volvo. Rakt framför djuren! Jag fick honom i alla fall att gå in i bilen så jag kunde stänga, och sedan klev han ur igen. Jag öppnar då fönstret till min lilla grindstuga, för att prata med honom.
Detta var vår konversation:

Han: Var det du som stängde grinden? (Lite halvsur)
Jag: Jaa, det var jag. (Trevlig som man måste vara)
Han: Det var väl jävligt onödigt?! (Lite surare)
Jag: Nej, jag var tvungen att stänga, så att bilarna kunde åka vidare. (Fortfarande trevlig)
Han: Men det var ju fortfarande jävligt onödigt. Du såg väl att vi stog där?! (Ännu lite surare)
Jag: Jag trodde faktiskt att det var större mellanrum än vad det var, och det var absolut inte meningen. (Börjar bli lätt irriterad)
Han: Det var ju en jävlig tur för dej att det inte blev nått på bilen! (Skitsur)
Jag: Jaa, det tycker jag med, men du behöver inte hota mej för det! (Börjar bli riktigt sur)
Han: Jag hotar dej inte, jag säger bara att det var en jävla tur för dej. hade det blivit något hade antingen du, eller parken fått betala en jävla summa! (Asförbannad)
Jag: Om du inte visste det så åker du in här på egen risk! Pucko! (Jag drar igen fönstret vid det sista och är riktigt förbannad).

Som tur var för honom, satte han sig i sin jävla volvo och körde vidare. Hoppas att han hade en jävla skitdag sen!

Inte var det nog där heller. Utan ett par timmar senare kommer det in en bil (ytterligare en volvo) som verkade ha lite problem. Så Wilda åkte bort till honom för att fråga vad som hade hänt, och om hon kunde hjälpa till. Det första hon får tillbaka när hon frågar snällt och trevligt, är en lång jävla utskällning. Han hade tydligen problem med kopplingen och tyckte att han behövde stå stilla ett tag. Han struntade totalt i att han stoppade upp trafiken, men körde iväg efter ett tag i alla fall. Jag försökte få kontakt med honom när han åkte förbi mej, för att kolla om allt var bra och han kunde fortsätta eller ville stå en stund till. Men han ignorerade mej totalt och körde vidare in i lejonanläggningen. Där fick han problem igen. Sofia satt som nummer sju, och idag var hennes första dag på jobbet. Hon kollade med oss om hon borde åka fram och kolla, men vi ville bespara henne en likadan utskällning som Wilda fick, det hade nog fått henne att sluta. Så vi lät den dumma killen stå där ett tag, och han kom väl ut till slut. Vi brydde oss faktiskt inte så mycket. Hoppas han med fick en skitdag!

Vi fick jobba över idag med, men jag fick i alla fall skjuts hem av Emelie. Så jag var hemma igen efter 13 timmar, och nu ska jag bara ta det lugnt. Imorn äre jobb igen!

Igår bär jag hade gått och lagt mej kunde jag verklign inte sova. Jag vet inte varför, för jag var trött. Det bara gick inte. Så jag låg och vände och vred på mej från att klockan var halv tolv, till halv ett, ett. Sen somnade jag.
     Jag blir så arg när jag inte kan somna. Ni vet när man vill sova, men inte kan? Det är så irriterande. Enligt mej, haha. Men jag somnad ju i alla fall till slut, och imorse när klockan ringde, var jag faktiskt förvånansvärt pigg! Och det är ju alltid trevligt.

Nu har jag precis ätit frukost och duschat, och snart ska jag väl slänga på mej min grymt snygga (Läs: otroligt fula!) "uniform" och sticka iväg till jobbet. Jag jobbar heldag idag, vilket betyder att jag borde vara hemma runt halv nio ikväll, om allt går som det ska.

Vad ska ni göra idag?
(Förutom att sova ett par timmar till... I alla fall ni som inte jobbar).

Har haft en ganska lugn och skön dag idag, och jag kan säga att jag njuter de få dagar jag faktiskt är ledig! Men imorn ska jag tillbaka till jobbet. I och för sig bara för två dagar, för att sedan vara ledig hela helgen. Men i alla fall. Efter det ska jag jobba fem dagar i rad, och sen är min insatts på högsäsongen slut. Dock jobbar jag ju lite helger här och där, men det kan jag leva med.

Men jag var duktig förut i alla fall och lagade mat så att jag har matlåda tills imorn, så jag slipper vara hungrig. Och det är ju alltid bra. Vet inte än vilka som jobbar mer imorn, men man kan ju hoppas på att det är någon rolig. Man blir liksom lite gladare bland allt tråkigt då!

Nu ska jag ta och gå och lägga mej så jag orkar upp imorn!

När jag hade mött Daniella vid H&M, gick vi vidare mot paus där vi skulle köpa lunch. Där träffade vi även på D med familj, och jag fick se hans tatuering. Riktigt snygg måste jag säga! I alla fall... Vi köpte våran sallad och sen tog vi med oss den bort till Daniellas jobb (Skandiamäklarna) och satt där och åt. Sen satt jag kvar där, (för att underhålla Daniella) till typ fyra. Då tog jag mej i kragen och gick hem, och nu sitter jag här. Jag ska väl försöka få ihop en lista så jag kan gå ner och handla, så jag har gjort något vettigt idag iaf. Det är myckt lättare att handla med en lista. Då kommer man inte hem med massa onödiga grejer. (Eller det gör jag iaf, men inte lika mycket som om jag inte hade haft en lista... haha).

Ikväll blir det väl att sitta och spela Sims3, fast datorn laggar. Bara för att jag inte har nått annat att göra.

Har precis vaknat, och jag måste bara få säga hur skönt det är att vara ledig ibland! Snart ska jag äta lite frukost och sen hoppa in i duschen. Ska ner på stan sen vi halv ett och möta Daniella. Det ska bli lunch på Paus, och sen (om jag inte gissar helt fel) kommer jag hamna på Skandiamäklarna, ännu en dag. Daniella gillar tydligen när jag sitter där och underhåller henne, haha.

Annars har jag inget planerat idag. Handla borde jag väl göra i och för sig, med tanke på att jag inte gjorde det igår. Jag måste ju ha mat med mej till jobbet imorn, och då kan det ju vara bra att ha något ätbart hemma. Eller vad säger ni?

Nu ska jag äta frulle!

Jag skulle ha jobbat lunchpasset på jobbet idag, och precis när jag tänkte gå upp (när jag hade snoozat (stava?!) tre gånger) så får jag ett sms. Karl (en kille på jobbet) hade kommit dit trots att han var ledig. Så han tog mitt pass idag, så fick jag fortsätta sova. Mycket uppskattat kan jag lova! Dock kommer jag istället få jobba fem dagar i rad nästa vecka, men det år sånt man får ta.

Men ftersom jag inte visste att jag skulle vara ledig, så har jag inte alls planerat nått idag. Så det får väl bli att hitta på nått. Handla ska jag iaf göra, för annars har jag ingen mat. Och det vore ju synd, haha.

Vad gör ni idag?

Varför är livet så jävla komplicerat hela tiden?! Tänk om allt var enkelt. Vad bra man skuulle må då. Eller vad tror ni? Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att ha de såhär rörigt i huvudet. Antingen har jag gjort nått väldigt dumt, eller så gillar bara gud (eller vem fan det nu är som bestämmer) att jävlas med mej. Surt i så fall.

Tänk om det fanns ett sett att göra svåra val enkla, eller ett sett att göra rätt val ifrån början. Vad mycket lättare livet skulle vara då. Då skulle man slippa alla dessa "tänk om"-tankar och ångestattacker. För det är fan inte kul kan jag lova.

Tänk igenom era val, så slipper ni sånt här.

Det finns så många ögonblick och stunder i livet som man saknar när dom är förbi. Först då inser man hur dum man var som lät allting försvinna. Vissa saker kan man i och för sig inte bevara, men mycket går att spara på eller ha kvar. Men är man dum, eller gör dumma val, så får man skylla sig själv. Antar jag...

Men är det försent nu?

Jag och Malin hade en alldeles superkul kväll igår! Det var dans, dricka, musik och många skratt. Det var nog en av de roligaste kvällarna jag haft ute måste jag säga. Vi träffade på många trevliga människor, och de gjorde kvällen ännu bättre!

Vi hade planerat att åka hem runt två, men vi hamnade av någon anledning på Max, och sedan blev klockan helt plötsligt halv fyra innan jag var hemma. Helt sjuk! Det faktumet gjorde att jag inte alls orkade upp till jobbet, utan sov till halv ett istället. Förlorade tyvärr lite pengar, men jag hade antagligen somnat på jobbet annars.

Imorn blir det jobb iaf.

Sitter hemma hos Malin efter en dag på stan. Inhandlade en ursnygg rosa (!) klänning som jag ska ha sen, plus en jeanskjol, och (tro det eller ej) en svart spetsbody! Den ni. Jag vet att jag jämt säger "det där ska jag ALDRIG ta på mej!" Men så blir det så efter ett tag ändå.

För tillfället står Malin i duschen, och när hon kommer ut blir det väl att börja göra sig iordning och kanske äta lite. Lite måste vi ju förfesta innan vi ska ut! Yjugo över ni går bussen in mot stan, och sen bär det vidare av mot Otten!
Några fler som ska ut ikväll?!

Jag är tom. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är ensamt. Jag gråter. Men det var nog bäst så.

Idag är det dagen med stort D. Allt mitt tänkande borde ha gett resultat, men det har det inte. Jag vet verkligen ingenting för tillfället. Har ju ett par timmar kvar i och för sig.
Fan. Jag hatar verkligen sånt här. Varför var det tvunget att bli så?!

Jag kan säga att jag iag, efter konstens alla regler verkligen har lärt mej hur man fördriver tid! Först går man till ungdomsmottagningen (där man har tid klockan nio) och får sitta och vänta massa i väntrummet (för att man kom för tidigt). Sedan får man prata med en random barnmorska som ska rota i ens privatliv och fråga massa dumma frågor. Tur att hon inte ställde samma IQ-befriad idiotfrågor som den förra gjorde. Då hade jag skrattat och gått därifrån!
     I alla fall. Sen får man sitt recept på sina små piller (P-piller, och inget annat) och sen går man därifran. Sen bestämmer man sig för att gå upp till Söder Tull istället för att ta spånkan, det fördriver man tid på. När man kommer upp till Swedbank gör man ett kontoutdrag för att se vad månadens sista dagar har att erbjuda. 222 kr för att vara exakt. Inte mycket att hänga i julgranen. Man gillar att man har sommarjobb, för då får man lön på fredag.

Sen fortsätter man till donken, där man köper en kaffe latte, som man sedan tar mad sig till Söder Tull där man sätter sig och väntar på att Daniella ska komma. Där fördrev jag tjugo minuter till. Sen när hon väl kommer, följer man med henne ner till Skandia Mäklarna, där hon jobbar för att underhålla henne en stund. En stund blir fyra timmar, och under den tiden hinner man med att träffa Malin, lära sig lite om sitt eget beteende enligt några papper, köpa fika och gå på toaletten. Sedan bestämmer man sig för att följa med Daniella hem, för att man inte har nått bättre för sig. Alltså, man sätter sig på en 459, mot Valdemarsvik och går av i Gusum.
     Där tapetserar man lite (eller åtminstone tittar på) och sedan är man med och färga Matildas hår. Ungefär kvart i tio på kvällen springer man ner till bussen mot Norrköping och åker hem igen. Och jaa, nu sitter jag här. Men ni måste ju erkänna att jag faktiskt lyckats med mitt uppdrag att fördriva tid rätt bra?!

Nu har jag gått runt och tänkt på en och samma sak i nästan två dygn. Visst har jag sovit lite, men jag vaknar många gånger under nätterna och det är nog för att jag aldrig riktigt kan släppa allt. Tankarna bara snurrar och snurrar och snart orkar jag faktiskt inte mer. Det tär på mej. Mer än jag trodde att det skulle göra. Till exempel kan jag inte äta. För ett par dagar sedan åt jag ju inte på tjugofyra timmar. Tjugofyra timmar! Fatta hur mycket det är. Och när jag väl skulle äta, då var jag inte ens speciellt hungrig. Och så har det fortsatt sedan dess. Jag är en människa som älskar att småäta och älskar god mat. Inget är gott längre. Inte ens choklad. Och då förstår dom som känner mej väldigt bra att det är illa. Jag är verkligen inte mej själv just nu.

Det har hänt så mycket det senaste året, och det kanske börjar hinna ikapp mej? För jag vet själv om att jag brukar försöka undvika saker så länge det går, om det är något som är lite obekvämt och jobbigt. Jag skjuter bara allt åt sidan och tänker att "jag tar det senare". Vilket kanske inte alltid är så smart. Men jag tror att det är för att jag inte har modet att ta tag i saker, eller inte har ork eller tid. Men som allt annat så hinner det ikapp mej förr eller senare. Och det är väl då det blir såhär gissar jag.

Så nu måste jag ta tag i allt som har hänt. Vilket inte alls är det lättaste. Vissa saker som jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva gräva i, har kommit upp vilket gör att känslor och gamla sår rivs upp igen. Att folk inte kan låta vissa saker vara! Ibland bör man faktiskt låta saker passera utan att ingripa och försöka ställa allt tillrätta igen. För det går ändå inte! Inte efter såhär många år.

För folk som inte vet, har min uppväxt kanske inte varit den lättaste. Men den har gjort mej till den jag är. Och det kanske är just för att min uppväxt var svår, som jag blev en svår människa? Jag är medveten om att jag inte är den lättaste människan att ha att göra med. Men det är den jag är, och det kan jag inte göra något åt. För jag tänker faktiskt inte ändra på mej, för att göra någon annan glad. Klart man kan ändras på vissa punkter, men min personlighet, är något jag inte tänker ändra på!
Jag är en tjej med väldigt starka åsikter, och jag vet verkligen vad jag vill. Oftast i alla fall. Det här är första gången som jag faktiskt inte har en aning om hur jag ska ta mej till.

Jag är även en person som tänker, way to much! Jag vet om det, men kan inte göra något åt det! Hur mycket jag än försöker sluta att tänka och bara känna istället, så funkar det inte. Jag tänker i alla fall. Så har jag alltid varit, och det är väl en av de stora nackdelarna med mej. Dessutom är jag en sådan som inte helt lätt säger vad jag tänker heller, vilket gör mej till en ännu svårare människa. Jag har försökt att träna bort det, men jag kan inte. Så jag kommer fortsätta tänka. Det drabbar bara ändå mej själv. Det är ju bara jag som lider av det. Eller?!

Det här blev en väldigt lång och komplicerad blogg, som jag inte ens begär att ni ska förstå. Det enda jag kan säga är att jag nog identifierar mej i Lars Winnerbäcks text om Fröken Svår. Det känns nästan som om han skrivit den om mej.


Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra

Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt var bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott
och ändå fick du namnet Fröken svår

Och du fick höra av vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt

Kvällen ska spenderas i soffan, ensam dock. Jag ska se på Morden i Midsomer och sedan blir det sängen. Funderar på om jag orlar släpa mej ner till affären för att inhandla lite choklad till kvällen. Jag är sugen på något gott, men det blåsr och regnar ute, så frågan är om det är värt det? Tror inte det. Det finns visserligen lite vit choklad i kylen, plus en och annan chipspåse i skåpet. Så jag klarar mej nog utan att gå ut i ovädret.

Fan. Det är faktiskt ingen myskväll ensam.

Hela dagen har jag sysselsatt mej med att städa och rensa ur alla onödiga saker ur mitt rum. Känns faktiskt ganska skönt såhär efteråt. Nu fattas det bara att få upp hyllorna på väggen och göra klart mina tavlor.

Tänk om man kunde rensa ur huvudet också? Fatta vad bra det skulle vara att kunna trycka på en knapp, och så valde hjärnan själv ut de tankar som var viktiga att ha kvar, och sedan kastade resten. Då skulle jag ju veta vad jag skulle göra. För då skulle antagligen inte alla dessa tänk-om tankar finnas kvar. Fan vad jag hatar sånt här.

Flera nätter i rad nu har jag haft jättesvårt att sova, och dessutom vaknat hur många gånger som helst under natten. Därför blev det lite för myckt när väckarklockan ringde tio över sex imorse. Jag kände att jag aldrig skulle klara mej igenom en dag på jobbet, så jag ringde och sjukanmälde mej. Det kanske var dumt, men jag somnade om och gick inte upp förrän halv tolv. Och jag kan lova att det var underbart att få sova!

Nu ska jag väl försöka få i mej nått till frukost, och sen ska jag ge mej på städningen. För tillfället ser det ut som jag vet inte vad i mitt rum, så det är verkligen dags för en ordentlig städning. Ska bränna ut ett par skivor med bra musik så jag blir lite peppad också. Det finns inget bättre medel för att få städningen att gå fort!

Idag är en sån där dag som man bara vill kunna radera. Jag är helt utmattad i huvudet av allt tänkande, och trött på alla idioter på jobbet. Helst av allt skulle jag bara vilja gå och lägga mej och sova i ett dygn. Men det går inte. För jag jobbar imorn. Och jag behöver pengarna. Så jag ska genomlida ännu en dag på jobbet innan jag har ledigt på onsdag. Jag kommer inte orka, men jag får väl låtsas eller nått.

En annan sak jag har tänkt på att vid sånna här tillfällen, så glömmer jag bort att jag är hungrig. Eller, jag glömmer inte, men jag struntar i det. För att jag har dom känslorna, är ett sorts bevis på att jag fortfarande lever och är vid medvetande. Dessutom har jag ingen lust att äta heller. Undrar hur många kilon jag kommer förlora på det här? (Nej, jag har inte anorexia, jag är bara väldigt upptagen på annat håll för att orka hålla reda på resten av mitt liv).

Nu ska jag kanske se Beck om jag orkar, annars sitter jag här ett tag till innan jag går och lägger mej.

Har suttit här alldeles för länge nu. Måste sova eftersom jag ska upp och jobba imorn. Så, godnatt på er kära vänner. Hoppas ni kan sova. För det kommer inte jag kunna...

Det slog mej just att jag snart inte har ätit något på 24 timmar. Åt visserligen lite godis igårkväll till filmen hos Daniella, men inte så mycket att det kan räknas. Det som är konstigt är att jag inte känner mej speciellt hungrig. Men rent teoretiskt så behöver jag nog äta. Så det får nog bli att fixa lite mat snart. Har ingen lust bara.

Sitter hemma och gör mest ingenting. Tvättar lite smått, och snart ska jag göra iordning lite mat. Får se vad det blir. Det finns ju inte så mycket hemma, men nått ska jag väl lyckas få ihop.
Senare ikväll ska jag väl bara sitta hemma och glo på tv och lata mej. Har faktiskt inte lust med så mycket annat, om jag ska vara ärlig. Jag är trött och förvirrad, så det blir nog en tidig kväll.

Imorn ska jag jobba igen.


Jag har tappat min blogginspiration för tillfället. In case you haven't notised...

Seriöst, vem tycker egentligen att det är kul att jobba på Kolmården? Det är dåligt betalt, bussarna passar inte arbetstiderna, barn försvinner, man klämmer lite bilar, folk kan inte hitta toaletterna själva och man får solsting och blir uttorkad när man står och vinkar bilar i 30 graders värme och stekande sol. Låter det lockande? Hör av dej, för jag vill fan inte mer. Det enda jag gör är att trycka på en knapp och vinka bilar. Boring! Ingen kan ju seriöst påstå att det ens är lite utmanande eller svårt. En treåring skulle kunna klara av det här jobbet lika bra som jag. Det enda roliga som finns, är när man får klappa små djurbebisar, eller när Tommy kommer in i slussen och pratar, för att han också har tråkigt. Förlåt Kolmården, det här ger säkert ingen positiv syn på stället, men det är den bittra jävla sanningen. (Hoppas absolut inte min chef läser min blogg, hahahaha)

Nu ska jag snart börja ett lunchpass här i helvetet. Parken är proppfull, det är kö lång väg. Solen steker och det finns inte ett moln på himlen. Så, hej solsting och uttorkning. Men vad gör man inte för pengar?!

Ursäkta för ett mycket irriterat inlägg, men jag är verkligen sjukt arg på att min ena hörlur till min MP3 verkar ha gått sönder, och jag måste ju ha nått att ta ut min ilska på. Jobbet är tyvärr en ganska bra sak att avreagera sig på.

Japp. Lilla jag ska ut på vägarna igen, så håll er borta från områden runt Skärblacka, Kimstad och Vånga. Man vet aldrig vad som kan hända när jag sitter bakom ratten.
Så, nu har jag varnat er för det. Skyll inte på mej sen, haha ;)

Som sagt ska jag övningsköra idag, och efter det ska vi hem till farmor och äta mat. Det kommer antagligen vara lika gott som vanligt, så jag kommer säkerligen kunna rulla hem, istället för att ta bussen. Men det är en annan sak.

Idag är jag ledig för en gångs skull, vilket är hur skönt som helst. Igår fick vi till exempel en hel timmer övertid. Så ni fattar att det var lite folk. Dessutom händer det alltid massa saker när parken är full. Saker som att bilar slutar funka, det blir strömavbrott i hela parken så inget fungerar eller så beter sig besökarna bara urdumt.

Nu ska jag utnyttja mammas dator lite till, och sen ska jag sticka till bussen.

Jaa, det lär väl ingen ha missat, eller? Idag är det en vanlig dag här i parken, det är fullt med folk (de går liksom inte ens att släppa in fler) och det är varmt och svettigt. Alltså, en hela vanlig dag. Jag funderar nästan på att ringa in till P3 idag och deras program "spik i foten", där det sämsta sommarjobbet koras. Jag tror jag har en chans att ta hem priset. Eller vad tror ni?

Imorn ska jag för ovanlighetens skull INTE jobba! Istället ska jag övningsköra, och äta mat hos min farmor. Kanske även går ner till pizzerian och kollar om jag kan få jobb där till hösten. Det ni.
Nu ska jag ägna resten av min lunch till att sova!

Jag vet, mycket i min blogg handlar om jobb för tillfället, men det är så mitt liv ser ut just nu. Jobbar nästan hela Juli med bara några dagar ledigt här och där. Måste försöka hinna träffa mina vänner oxå, så hör av er! :D

Nu ska jag jobba.

Sitter i lunchrummet på jobbet, och chillar lite. Har rast just nu, och det är rätt trevligt. Snart ska jag traska tillbaka och jobba lite till, och med hjälp av en bok, en rubiks kub, lite kakor och yoghurt försöka få tiden att gå liiiite snabbare. Hoppas bara jag hinner med kvartisju-bussen hem idag. Annars blir jag måttligt sur.

Vad gör ni en fin dag som denna när man själv måste jobba?

Nu sitter jag hos Mailn och har sminkat mej och gjort mej klar för kvällen. Musiken är igång och jag är riktigt pepp inför kvällens utgång! Vi ska spela lite kort och allmänt umgås. Jag pimplar lite vin, och malin dricker sin cider. Allt är underbart kan jag säga. Det äår ju hela en månad sedan jag var på Otten. alldeles för länge sedan, enligt mej!

Vad ska ni göra ikväll?
Vad det än är, ha det så himla bra! Och jag lovar att jag kommer ha kul!

Är hemma hos mami en sväng för att kidnappa datorn, så då tänkte jag att jag kunde slänga in ett inlägg här. Just nu händer det inte så mycket i mitt liv, så därför behöver ni inte vara speciellt ledsna över att jag inte skriver så ofta. Jag mest sover, jobbar, lagar mat, diskar och umgås med T. Inte så intressant eller hur? Det enda som är lite nytt, är väl att jag och T har börjat leta lägenhet lite smått. Min mamma har eventuellt hittat en trea hon villha, och då får ju jag liksom inte plats, haha. Så vi kollar lägenheter för fullt. Dessutom försöker jag få tag i ett helgjobb tills i höst, så vi klarar ekonomin lite bättre!

För tillfället sitter jag och kollar upp texten till en låt som jag ska sjunga på min gudmors bröllop den 1 augusti. Försöker ladda ner den så jag kan ha den i min mp3, men det verkar inte gå så bra. Men det löser sig nog.

Ikväll blir det Otten med min söta Malin, och vi kommer äga stället! Först ska vi förfesta lite hemma hos henne i underbara Söderköping, och sen drar vi in till stan. Hoppas vi träffar lite folk vi känner, det är alltid kul.



PARTY!

Nu har Malin åkt hem igen, och jag sitter ensam hos mamma. Ska väl åka hem till T snart, men jag vill egentligen inte, för han är inte där, och han kommer inte vara hemma på hela natten, för han ska ner till viken på karnebåten. Jag kan inte följa med, för jag ska upp tidigt och jobba imorn, så det är lite tråkigt. Men jag får väl underhålla mej med att se på tv, eller nått.

Som sagt, imorn blir det jobb, och jag ska jobba fram till och med onsdag, och sen har jag ledigt hela helgen. kanske en utgång på fredag, vad sägs?!

Nu sitter jag hemma hos mamma igen, och väntar på att Malin ska ringa, så jag kan gå och möta henne. Vi ska köpa godis, läsk och bara mysa och se på film hela dagen. Jag vet att det är varmt och fint väder, men det kan vara mysigt att ha en sån här dag med nån gång ibland. Dessutom var det länge sen vi sågs.

Elsk är i Jönköping idag, så honom lär man inte se skymten av. Men hoppas han har roligt iaf, och att det slutar regna där nere. Kan inte va kul att glo på fotboll i ösregn. Men men.
Igår gick jag och elsk på bio och såg the Proposal, vilket var en sjukt bra film. Har nog aldrig skrattat så mycket förut. Jag som inte brukar gilla komedier älskade filmen, för den var liksom en lite annorlunda komedi. Rörigt, jag vet.

Men nu ska jag väl försöka läsa ikapp allas bloggar som jag har missat.

Hello my friends, I'm back in business! För ett litet tag i alla fall.
Själva anledningen till att det verkat som om jag gått under jorden, var att min kära mor som sagt lyckades ta sönder hela datorn. Så den har varit på reparation, och själv har jag faktiskt varit bortrest rätt mycket också. Direkt när vi slutat skolan droc jag och Mathilda med våra konfirmander till Visingsö i typ en vecka. Sen har jag jobbat, och igår kom jag hem från Öland där jag varit i fem dagar med min kära vänner. Och jag måste nog göra er besvikna, för det kommer nog inte bli så mycket uppdateringar för ett tag heller. För er som inte vet har jag halvt flyttat hem till min kära T, och hans dator är tyvärr också trasig för tillfället. Dessutom jobbar jag hur mycket som helst den här månaden, men om T's dator kommer hem igen snart, kanske jag kan få upp ett par inlägg i veckan iaf.

På tal om trasiga saker, fick min mobil lust att lägga av och inte funka över huvudtaget igår. Jag höll på att få panik, för vi var på väg hem från Öland, och jag kunde inte få tag i någon. Snacka om att vara handikappad. Men jag fick till slut tag i en telefon, och idag var jag nere på mobilrep för att se om dom kunde göra nått åt saken. Jag fick driva runt på stan i en timme, och när jag kom tillbaka, så levde min kära telefon igen! (Det stog tillochmed återupplivning på kvittot, haha) Så nu är allt frid och fröjd igen.

Detta kanske blev ett tråkigt inlägg, men nu vet ni att jag lever! Skriver snart igen.
Puss