inpurepanic

Nu har jag gått runt och tänkt på en och samma sak i nästan två dygn. Visst har jag sovit lite, men jag vaknar många gånger under nätterna och det är nog för att jag aldrig riktigt kan släppa allt. Tankarna bara snurrar och snurrar och snart orkar jag faktiskt inte mer. Det tär på mej. Mer än jag trodde att det skulle göra. Till exempel kan jag inte äta. För ett par dagar sedan åt jag ju inte på tjugofyra timmar. Tjugofyra timmar! Fatta hur mycket det är. Och när jag väl skulle äta, då var jag inte ens speciellt hungrig. Och så har det fortsatt sedan dess. Jag är en människa som älskar att småäta och älskar god mat. Inget är gott längre. Inte ens choklad. Och då förstår dom som känner mej väldigt bra att det är illa. Jag är verkligen inte mej själv just nu.

Det har hänt så mycket det senaste året, och det kanske börjar hinna ikapp mej? För jag vet själv om att jag brukar försöka undvika saker så länge det går, om det är något som är lite obekvämt och jobbigt. Jag skjuter bara allt åt sidan och tänker att "jag tar det senare". Vilket kanske inte alltid är så smart. Men jag tror att det är för att jag inte har modet att ta tag i saker, eller inte har ork eller tid. Men som allt annat så hinner det ikapp mej förr eller senare. Och det är väl då det blir såhär gissar jag.

Så nu måste jag ta tag i allt som har hänt. Vilket inte alls är det lättaste. Vissa saker som jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva gräva i, har kommit upp vilket gör att känslor och gamla sår rivs upp igen. Att folk inte kan låta vissa saker vara! Ibland bör man faktiskt låta saker passera utan att ingripa och försöka ställa allt tillrätta igen. För det går ändå inte! Inte efter såhär många år.

För folk som inte vet, har min uppväxt kanske inte varit den lättaste. Men den har gjort mej till den jag är. Och det kanske är just för att min uppväxt var svår, som jag blev en svår människa? Jag är medveten om att jag inte är den lättaste människan att ha att göra med. Men det är den jag är, och det kan jag inte göra något åt. För jag tänker faktiskt inte ändra på mej, för att göra någon annan glad. Klart man kan ändras på vissa punkter, men min personlighet, är något jag inte tänker ändra på!
Jag är en tjej med väldigt starka åsikter, och jag vet verkligen vad jag vill. Oftast i alla fall. Det här är första gången som jag faktiskt inte har en aning om hur jag ska ta mej till.

Jag är även en person som tänker, way to much! Jag vet om det, men kan inte göra något åt det! Hur mycket jag än försöker sluta att tänka och bara känna istället, så funkar det inte. Jag tänker i alla fall. Så har jag alltid varit, och det är väl en av de stora nackdelarna med mej. Dessutom är jag en sådan som inte helt lätt säger vad jag tänker heller, vilket gör mej till en ännu svårare människa. Jag har försökt att träna bort det, men jag kan inte. Så jag kommer fortsätta tänka. Det drabbar bara ändå mej själv. Det är ju bara jag som lider av det. Eller?!

Det här blev en väldigt lång och komplicerad blogg, som jag inte ens begär att ni ska förstå. Det enda jag kan säga är att jag nog identifierar mej i Lars Winnerbäcks text om Fröken Svår. Det känns nästan som om han skrivit den om mej.


Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra

Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt var bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott
och ändå fick du namnet Fröken svår

Och du fick höra av vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt