inpurepanic

Idag när jag kom hem gick jag förbi tvättstugan, eftersom vi höll på att tvätta. Jag hände upp lite kläder på tork och slängde i lite i torktumlaren. Efter det tog jag påsen med skor jag hade köpt och väskan och gick ut från tvättstugan. Dörren in dit är en sån där som låser sig automatiskt när man slår igen den, och precis när den slår igen kommer jag på att nycklarna ligger kvar på bänken där inne.

Jag springer upp till lägenheten och hoppas för mitt liv att mamma är hemma. Det var hon inte. Så jag ringde henne och frågade när hon skulle komma hem. Svaret blev inte riktigt så lyckat.
- Om ett par timmar.
Fan tänkte jag då, och satte mej ner i trappan. Då kommer mamma med idén att jag kan ringa på hos en granne och be dem öppna tvättstugan. Men eftersom jag är lite för "stolt" för att göra det så vägrade jag. Så jag fick fint finna mej i att vara utelåst.

Jag gick ut och satte mej i solen och tjurade ett tag, men till slut blev jag så arg på mej själv för att jag inte ens kunde fråga en granne. Den simplaste saken i världen egentligen. Så efter ett tag gav jag mej, och nedlät mej att ringa på hos tanten här bredvid. Jag kände mej dummast i världen när jag sa;
- Jo, jag har råkat låsa in mina nycklar i tvättstugan, tror du att du skulle kunna öpnna den åt mej?
Hon skrattade bara lite, och sa att hon hade gjort samma sak, och sen gick hon ner och öppnade.