inpurepanic

Jag tvingade mej verkligen upp ur sängen imorse. Egentligen ville jag bara sova vidare, men lyckades motstå frestelsen. Sen stressade jag runt här hemma och sprang sen till bussen.
Väl framme i skolan besökte jag cafeteria-Hasse och köpte en macka med ost och gurka. Och efter det sprang jag förbi skåpet för att hämta en penna.
När jag sen kommer fram till salen, inser jag att jag är ensam. Men en efter en kommer snart gående i korridoren. Jag och Filippa diskuterar ifall Karin (vår lärare) är hemma och är sjuk idag, eller om hon mot all förmodan är där. Och precis när vi avslutat denna diskussion, kommer Daniella och Malin gående och berättar att vår kära Karin är sjuk.
Vilket resulterar i att vi inte har några lektioner, eftersom vi har henne hela dagen. Underbart.
Med andra ord hade jag ju inte ens behövt gå upp förrän jag vaknat av mej själv. Morr.

Jag hänge på Daniella till stallet ett tag och kollade när hon och elefanten hoppade lite hinder. Såg mycket roligt ut ibland måste jag säga, haha.

Nu sitter jag i alla fall i sängen begravd i skolarbete, och håller dessutom på att somna var och varannan minut. Det här lär ju verkligen sluta bra.

Ungefär såhär känns det.