inpurepanic

Ibland blir jag bara så jävla besviken på andra människor som faktiskt brukar kalla sig mina vänner. Bästa vänner till och med. Jag blir ledsen när alla pratar och säger vad dom tycker, innan dom tänker efter hur den som får höra det känner sig. Idag är en sån dag.
Visst, man kan skratta bort ganska mycket av det. Men under allt skratt så gör det ändå ont. Jag trodde att man som vän, åtminstone skulle försöka linda in budskap istället för att kasta det rakt i ansiktet. Men jag hade fel.

Så tack, för en otroligt trevlig kväll. Jag blev glad av ett litet meddelande, men togs direkt ner på jorden av moralskitsnack precis som vanligt.
Kul...
Förlåt att jag mår bra. Eller nått. Vad det nu är.

Jag är besviken.