inpurepanic

Precis som jag befarade har jag fått lite ångest på grund av att jag faktiskt börjar högskolan imorgon. Inte just över själva grejen att jag börjar, utan mer för att det är så deffinitivt att det är slut på något helt annat. Under sommaren har jag nog liksom inte riktigt fattat att jag inte ska tillbaka till gymnasiet. (Ja, kanske är jag lite segare mentalt än andra).
Jag har nog inte riktigt velat fatta helt enkelt. Men imorgon ska jag i alla fall gå upp på morgonen, ta på mej kläder, äta frukost och ta spårvagnen upp till stan, och gå in på Logistikhögskolan. Där ska jag möta mina nya kurskamrater, som jag ska umgås med de närmsta två åren. Jag kan inget annat än att hålla tummarna för att dom är trevliga.

Mitt största problem är nog egentligen vad jag ska ha på mej. Jag vet inte varför, men det är alltid mitt största problem i vardagen. Kanske för att kläderna representerar så stor del av en själv. Jag vet inte. Vi får väl se vad det blir.

Mitt andra problem är ifall jag inte kan tillräckligt mycket. Tänk om alla har totalpluggat och kan ALLT, och jag inte kan lika mycket. Och tänk om läraren ger alla frågor till mej och jag sitter där och känner mej som en jubelidiot. Inget drömscenario. Men det löser sig väl.

Jag var bara tvungen att skriva ett sånt här ångestinlägg, det gör mej alltid lite lugnare.