Varje natt är det samma sak
Varje kväll har jag samma rutin när jag går och lägger mej. Först tvättar jag ansiktet och smörjer in mej med lotion. San borstar jag tänderna, och sist går jag på toaletten. Det är en rutin jag skapat. Men inte nog med det. Varje natt, och då menar jag varje natt, så vaknar jag någon gång mellan tre och fyra. Varje natt! Och varje gång inser jag att det är tomt bredvid mej.
Det här gör jag varje natt. Och snart orkar jag inte längre. Jag orkar inte vakna varje natt, för att inse att jag sover ensam, varje natt. Det gör ont. Varenda gång.
Jag kan inte heller se vissa filmer längre, för dom får mej att gråta. Hejdlöst. Fast jag ser dom ändå. Och jag gråter. För vad ska jag göra? Om jag skulle sluta med allt som får mej att tänka på dej, eller allt som får mej att gråta. Då skulle det inte vara mycket kvar. Jag kan inte gå omkring i en bubbla för att undvika tårar. Det går inte.
Så jag kämpar. Varje dag. Men jag antar att det någon gång, någonstans, brister. Och då vet jag inte vad jag gör.
Jag kan lova, att det här är något av det svåraste jag har varit med om. För jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag brukar veta. Och det är väl just därför det blir såhär. Fel.
Vart jag än går, vad jag än gör, väcks gamla minnen. Och jag kommer på mej själv med att önska att vi var tillbaka.
Det här gör jag varje natt. Och snart orkar jag inte längre. Jag orkar inte vakna varje natt, för att inse att jag sover ensam, varje natt. Det gör ont. Varenda gång.
Jag kan inte heller se vissa filmer längre, för dom får mej att gråta. Hejdlöst. Fast jag ser dom ändå. Och jag gråter. För vad ska jag göra? Om jag skulle sluta med allt som får mej att tänka på dej, eller allt som får mej att gråta. Då skulle det inte vara mycket kvar. Jag kan inte gå omkring i en bubbla för att undvika tårar. Det går inte.
Så jag kämpar. Varje dag. Men jag antar att det någon gång, någonstans, brister. Och då vet jag inte vad jag gör.
Jag kan lova, att det här är något av det svåraste jag har varit med om. För jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag brukar veta. Och det är väl just därför det blir såhär. Fel.
Vart jag än går, vad jag än gör, väcks gamla minnen. Och jag kommer på mej själv med att önska att vi var tillbaka.
Kommentarer
Postat av: Tomas
Jag förstår precis vad du känner, och du ska veta att även om du inte tror det så lider jag med dig, eftersom jag vet vad du går igenom.
Det kanske verkar jättekonstigt att jag av alla säger så, men jag önskar verkligen för din skull att det kommer att bli bra mellan er och att du får må bra. Det förtjänar du.
Om du vill, orkar och behöver så kommer jag alltid att finnas där och lyssna på dig, och om jag kan, försöka hjälpa dig.
Ta hand om dig vännen, du är en underbar människa som förtjänar ett underbart liv:)
Trackback
