Betongbarn
Okej, nu kommer historien om när vi skulle ut i skogen med skolan. Trauma för mej, kanske ett gott skratt för er.
Först på morgonen möttes vi vid klassrummet och fick smaka på massa konstiga bär. Jag avstog dock efter att ha sett Daniellas min. Efter det fick vi allt vi skulle behöva under dagen, och i samma veva berättar vår lärare att vi kommer släppas av i skogen, på olika ställen. Grupp ett först, och så vidare. Med ett x antal kilometer i mellan. Och sedan skulle dom bara åka därifrån, och hämta oss igen efter fyra timmar ungefär. Detta var chock nummer ett. Som vi hade fattat skulle vi alla vara på en och samma plats, men icke.
Sen var det i alla fall dags att gå till bussen. Det visade sig vara den äldsta dom nog kunde leta fram, men det fick vi ju en anledning till lite längre fram också. Så där satt vi med våra ryggsäckar och baljor och allt möjligt annat och så åkte vi iväg.
Jag och Céline hade en teori om att vi skulle hamna i Kolmården någonstans, men när han körde av mot strandvägen började vi tvivla. Sedan svängde han in på en ännu mindre väg därifrån. Och om vi säger såhär, vägen blev bara mindre och mindre. Till slut var bussen precis lika bred som vägen, med stup på sidorna. DÅ blev jag rädd. Så där satt vi och bad om att få överleva. Jag ringde min mamma och berättade att jag faktiskt tycker om henne, ifall jag inte skulle komma hem, haha. (På skoj egentligen, men ändå!).
Sen, stannar bussen helt plötsligt, och grupp ett ska gå av. Oscar, Calle, Tjarli och Filippa går av bussen, lite halvt misstänksamma, och vi andra åker vidare.
Vi åkte säkert tre mil innan nästa grupp fick gå av, och ca tio minuter senare var det dags för min grupp. Jag, Daniella, Malin och Céline vinkade av bussen och slog sedan upp pärmen där vi hittade kuvert. Ett fick vi öppna dirket, ett efter 30 minuter och ett efter ca två timmar. Där i fanns uppgifter vi skulle lös under dagen.
1. Rita en karta över området där ni är, så detaljrikt och skalenligt som möjligt. Rita även ut nord, syd, öst och väst.
2. Välj en plats att ha en eld på, och förklara varför. Vad skulle ni använda att göra eld med?
3. Hur och var skulle ni bygga vindskydd? Varför just där?
4. Vad finns att äta i närheten, vilka djur och växter? Hur kan man fånga djuren isf?
5. Vaska guld i ån.
Jaa, där har ni våran dag i stora drag. I ryggsäcken vi fått med oss fanns en guldvaskningsgreja, en kolbit, sand, böcker om naturen, PH-stickor och en första hjälpen väska. Med det som hjälpmedel skulle vi alltså klara ut allt detta på fyra timmar. Jag måste faktiskt säga att vi klarade det bättre än jag trodde, även om vi fyra tjejer kanske inte är den ultimata hajk-gruppen, haha!
Vi ritade karta, hittade eldplats, byggde vindskydd i fantasin, åt harsyra och funderade över granbarrste och vaskade guld så blev alldeles slut i armarna. Så nog var vi duktiga alltid. Okej, visst vi ringde ett par samtal för vi hade faktiskt täckning, men jag tror inte det räknades som fusk. Ingen hade ju sagt nått om att man inte fick göra så. I och för sig kanske dom inte planerade att vi skulle ha täckning, men i alla fall.
Mitt i alltihopa åt vi lunch i solen, och mina plättar smakade usch. Men jag var hungrig så jag åt ändå. Om jag verkligen blev fast i skogen kan jag ju liksom inte vara lika kräsen, haha. Så jag övade lite. Det gick inte så bra.
När vi var klara med allting var det dags att gå upp till platsen där vi hade blivit avsläppta och vänta på bussen som skulle ta oss hem igen. Det blev lite långtråkigt, så vi börjad sparka kottar. För Céline hade sett på extrem överlevnad och där sa dom att det var väldigt viktigt att ha roligt om man skulle övrleva. Så vi gjord som dom sa. Sen gick i och för sig leken över till att kasta kottar på mej (!) istället, men det roade väl dom andra i alla fall, haha. Sen kom Mats susande i sin bil, och efter honom kom bussen. Aldrig förr har jag kännt mej så glad över att se en buss. Civilisation!
På väg hem satt jag och funderade lite. Jag gillar verkligen inte skogen. Inte alls faktiskt. Inte ens när jag var liten. Jag vet att jag hatade skogsdagarna med dagis, och likaså alla friluftsdagar i skolan. Jag är helt enkelt inte gjorde för sånt. Min mamma berättade dessutom att jag alltid har hatat att bli smutsig. Även när jag var liten. Så det sitter väl kvar lite.
Nej, jag ska nog helt enkelt inte vara ute i skogen mer än nödvändigt. Vi kom fram till att jag är ett betongbarn, och min mamma och mina vänner bara skrattade åt mej.
Här kommer lite bilder!
Där ungefär var vi klara med uppgifterna.
Sen kommer kottkriget, skratt-attackerna och den smala vägen hem.
Först på morgonen möttes vi vid klassrummet och fick smaka på massa konstiga bär. Jag avstog dock efter att ha sett Daniellas min. Efter det fick vi allt vi skulle behöva under dagen, och i samma veva berättar vår lärare att vi kommer släppas av i skogen, på olika ställen. Grupp ett först, och så vidare. Med ett x antal kilometer i mellan. Och sedan skulle dom bara åka därifrån, och hämta oss igen efter fyra timmar ungefär. Detta var chock nummer ett. Som vi hade fattat skulle vi alla vara på en och samma plats, men icke.
Sen var det i alla fall dags att gå till bussen. Det visade sig vara den äldsta dom nog kunde leta fram, men det fick vi ju en anledning till lite längre fram också. Så där satt vi med våra ryggsäckar och baljor och allt möjligt annat och så åkte vi iväg.
Jag och Céline hade en teori om att vi skulle hamna i Kolmården någonstans, men när han körde av mot strandvägen började vi tvivla. Sedan svängde han in på en ännu mindre väg därifrån. Och om vi säger såhär, vägen blev bara mindre och mindre. Till slut var bussen precis lika bred som vägen, med stup på sidorna. DÅ blev jag rädd. Så där satt vi och bad om att få överleva. Jag ringde min mamma och berättade att jag faktiskt tycker om henne, ifall jag inte skulle komma hem, haha. (På skoj egentligen, men ändå!).
Sen, stannar bussen helt plötsligt, och grupp ett ska gå av. Oscar, Calle, Tjarli och Filippa går av bussen, lite halvt misstänksamma, och vi andra åker vidare.
Vi åkte säkert tre mil innan nästa grupp fick gå av, och ca tio minuter senare var det dags för min grupp. Jag, Daniella, Malin och Céline vinkade av bussen och slog sedan upp pärmen där vi hittade kuvert. Ett fick vi öppna dirket, ett efter 30 minuter och ett efter ca två timmar. Där i fanns uppgifter vi skulle lös under dagen.
1. Rita en karta över området där ni är, så detaljrikt och skalenligt som möjligt. Rita även ut nord, syd, öst och väst.
2. Välj en plats att ha en eld på, och förklara varför. Vad skulle ni använda att göra eld med?
3. Hur och var skulle ni bygga vindskydd? Varför just där?
4. Vad finns att äta i närheten, vilka djur och växter? Hur kan man fånga djuren isf?
5. Vaska guld i ån.
Jaa, där har ni våran dag i stora drag. I ryggsäcken vi fått med oss fanns en guldvaskningsgreja, en kolbit, sand, böcker om naturen, PH-stickor och en första hjälpen väska. Med det som hjälpmedel skulle vi alltså klara ut allt detta på fyra timmar. Jag måste faktiskt säga att vi klarade det bättre än jag trodde, även om vi fyra tjejer kanske inte är den ultimata hajk-gruppen, haha!
Vi ritade karta, hittade eldplats, byggde vindskydd i fantasin, åt harsyra och funderade över granbarrste och vaskade guld så blev alldeles slut i armarna. Så nog var vi duktiga alltid. Okej, visst vi ringde ett par samtal för vi hade faktiskt täckning, men jag tror inte det räknades som fusk. Ingen hade ju sagt nått om att man inte fick göra så. I och för sig kanske dom inte planerade att vi skulle ha täckning, men i alla fall.
Mitt i alltihopa åt vi lunch i solen, och mina plättar smakade usch. Men jag var hungrig så jag åt ändå. Om jag verkligen blev fast i skogen kan jag ju liksom inte vara lika kräsen, haha. Så jag övade lite. Det gick inte så bra.
När vi var klara med allting var det dags att gå upp till platsen där vi hade blivit avsläppta och vänta på bussen som skulle ta oss hem igen. Det blev lite långtråkigt, så vi börjad sparka kottar. För Céline hade sett på extrem överlevnad och där sa dom att det var väldigt viktigt att ha roligt om man skulle övrleva. Så vi gjord som dom sa. Sen gick i och för sig leken över till att kasta kottar på mej (!) istället, men det roade väl dom andra i alla fall, haha. Sen kom Mats susande i sin bil, och efter honom kom bussen. Aldrig förr har jag kännt mej så glad över att se en buss. Civilisation!
På väg hem satt jag och funderade lite. Jag gillar verkligen inte skogen. Inte alls faktiskt. Inte ens när jag var liten. Jag vet att jag hatade skogsdagarna med dagis, och likaså alla friluftsdagar i skolan. Jag är helt enkelt inte gjorde för sånt. Min mamma berättade dessutom att jag alltid har hatat att bli smutsig. Även när jag var liten. Så det sitter väl kvar lite.
Nej, jag ska nog helt enkelt inte vara ute i skogen mer än nödvändigt. Vi kom fram till att jag är ett betongbarn, och min mamma och mina vänner bara skrattade åt mej.
Här kommer lite bilder!
Där ungefär var vi klara med uppgifterna.
Sen kommer kottkriget, skratt-attackerna och den smala vägen hem.
Kommentarer
Postat av: Céline
hahaha :D ja, jag hoppas att vi slipper göra om det hela, men så här i efterhand var det faktiskt ganska roligt ;) Ett roligt minne i alla fall :)
Trackback
