Trötthet och en fin låt

(Detta inlägg skulle ha pblicerats igår, men gjorde inte det av någon anledning.)

Har suttit framför datorn sedan kvart i tre idag, och nu är äntligen PM:et till historian klar. Blir hon inte nöjd nu, jaa då vet jag nog inte vad jag gör. Antagligen stryper tanten eller nått. Oj, så får man inte säga. Men jag sa det ändå. Hon hörde inte. (och jag skulle faktiskt inte göra det.) Jag skulle nog bara bli väldigt arg och sen göra om det förbannade PM:et. Men men.

Nu ska jag sätta mej i soffan och jag tror till och med att jag ska belöna mej själv med lite popcorn. Det är ju trots allt torsdag. Det är snart helg och jag har verkligen jobbat hårt idag, så jag tycker jag förtjänar det. (nej jag är inte tjock).


På tal om något helt annat, så har jag blivit helt kär i en låt. Fast den är jättesorglig. Jag hörde den på en blogg häromdagen, där den gick i bakgrunden av en video av deras son som hade dött. Blev jätteledsen och satt här och grät som jag vet inte vad. Men låten är så underbart fin, fast den är sorglig. Blir lite tårögd varje gång jag hör den.
     Kan verkligen inte sätta mej in i hur det är att förlora ett barn, men jag antar att det inte finns någon värre känsla. Jag lider med alla där ute som har änglabarn, och jag önskar för mitt liv att mina framtida barn stannar här på jorden...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0