Ett sånt där djupt inlägg...
Den här dagen har varit riktigt bra. Först vaknade jag ju hemma hos elsk, utvilad och bredvid världens bästa människa. Det kunde ju liksom inte ha varit bättre. Vi låg och bara pratade och myste i säkert 45 minuter, och sen gick vi upp och åt frukost. Jag gillar att äta frukost tillsammans med elsk. Vet egentligen inte varför. Men det är mysigt på nått sätt. Efter det gick jag och duschade, och sen fick vi lite bråttom, eftersom mamma skulle hämta oss, för att vi skulle åka till vånga.
När vi kom fram så möttes vi av Chessie och Isa som glatt kom och hälsade, och i hagen bredvid stog Eira med sitt hingstföl som var en vecka gammalt. Jag älskar verkligen det där stället. Man kan liksom slappna av, även om man är stressad, om ni fattar.
Resten av dagen spenderades i allmänhet ute i solen tillsammans med allihoppa, och det var hur trevligt som helst. Min gudmor och hennes man var ju som sagt där, tillsammans med sin son Oliver. Det var ungefär ett halvår sen jag såg honom sist, och han hade ju till och med lärt sig gå nu. Det slog mej när jag satt där i gräset hur snabbt dom små växer igentligen. Men han är ju hur söt som helst. Han gick runt och plockade blommor och ibland kom han fram och ville ge än en kram. Hur mysigt som helst. Söta unge.
Är jag knäpp om jag längtar efter barn? Jag gissar att det inte är så många i min ålder som gör det. Men då är jag väl onormal då. Eller nått. Men fatta vad mysigt det skulle vara. (Och nej, jag är ingen oseriös fjortis som skulle bli gravid utan att veta att jag skulle kunna ge barnet ett bra liv. Bara så ni vet). Jag menar bara att det känns som om jag är redo. kan man säga så? Jaa, ni förstår ju vad jag menar. Men jag är realist också, så jag fattar att det inte vore så smart just nu. Men om ett par år kanske.
Okejj, de här blev ett rätt flummigt inlägg, och ärligt talat, hade ni inte behövt läsa det. Skrev det nog mest för att jag skulle få ur allt ur huvudet...
När vi kom fram så möttes vi av Chessie och Isa som glatt kom och hälsade, och i hagen bredvid stog Eira med sitt hingstföl som var en vecka gammalt. Jag älskar verkligen det där stället. Man kan liksom slappna av, även om man är stressad, om ni fattar.
Resten av dagen spenderades i allmänhet ute i solen tillsammans med allihoppa, och det var hur trevligt som helst. Min gudmor och hennes man var ju som sagt där, tillsammans med sin son Oliver. Det var ungefär ett halvår sen jag såg honom sist, och han hade ju till och med lärt sig gå nu. Det slog mej när jag satt där i gräset hur snabbt dom små växer igentligen. Men han är ju hur söt som helst. Han gick runt och plockade blommor och ibland kom han fram och ville ge än en kram. Hur mysigt som helst. Söta unge.
Är jag knäpp om jag längtar efter barn? Jag gissar att det inte är så många i min ålder som gör det. Men då är jag väl onormal då. Eller nått. Men fatta vad mysigt det skulle vara. (Och nej, jag är ingen oseriös fjortis som skulle bli gravid utan att veta att jag skulle kunna ge barnet ett bra liv. Bara så ni vet). Jag menar bara att det känns som om jag är redo. kan man säga så? Jaa, ni förstår ju vad jag menar. Men jag är realist också, så jag fattar att det inte vore så smart just nu. Men om ett par år kanske.
Okejj, de här blev ett rätt flummigt inlägg, och ärligt talat, hade ni inte behövt läsa det. Skrev det nog mest för att jag skulle få ur allt ur huvudet...
Kommentarer
Trackback
