inpurepanic

Jag har en tanke som snurrar i huvudet just idag, och jag har en känsla av att den inte försvinner förrän den här dagen är slut. Det spelar ingen roll vad det är, men folk som är lite smarta, kan säkert räkna ut det, men men. Frågan är bara, hur jag ska ställa mej till den här tanken. Den är egentligen rätt onödig, fast ändå finns den. Jag kommer liksom inte undan. I och med detta har jag en fin konversation i mitt huvud med jämna mellanrum. Det låter ungefär;
Jag: Det var ju exakt ett år...
(Ungefär där blir jag avbruten av mitt alter-ego).
a-e: Kan du sluta nu? Varför bryr du dej ens? Du blir ju inte vettigare av det liksom.
jag: Jag vet! Men det är svårt att släppa på nått sätt.
a-e: Det är det inte alls. Lägg din eneri på nått annat!

Ungefär så är det i mitt huvud. jag vill liksom göra som rösten i huvudet säger (nej jag är inte hög och hallucinerar, jag lovar!) men det är ju som det är. Men det ska nog gå bra att tänka på annat idag, för jag ska spendera dagen med Anna, Liza och våra kära konfirmander. Och jenny förstås, om hon kommer. Ska bli riktigt trevligt.

Ikväll tror jag att jag och elsk ska ha myskväll med film och tacos, och det ska bli trevligt. Och imorn ska jag sova LÄNGE!