inpurepanic

Det blev hemmakväll som spenderades i soffan med chips, popcorn, aladdinchoklad, julmust, kex och DaVinci koden. Egentligen var jag alldeles för okoncentrerad för den typen av film, men med tanke på att jag inte har sett den så kände jag mej nästan lite tvungen. Hängde nog inte riktigt med hela tiden, men det är sånt man får leva med helt enkelt.

Förutom att se på film har jag pratat mycket med Daniella under kvällen. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra utan henne och Malin. Det är tur att jag har dom. Hur ledsen eller nere man än är, får dom en alltid att se ett litet ljus i tunneln. Dom är guld värda.

För tillfället ligger jag i sängen och plågar mej själv med att läsa en viss blogg om och om igen. Jag vet inte varför jag gör det egentligen. Den får mej bara att må sämre. Men är man lite lätt självdestruktiv som jag, är det kanske såhär man hanterar situationer som denna. Jag vet inte.
Jag har i alla fall bestämt mej för en sak. Imorgon ska jag packa ner allting som påminner om honom i en låda, och sen ska det långt bort. Jag orkar inte ha alla grejer som skapar minner omkring mej längre. Det ska bort. Jag måste glömma och förtränga. Jag ska till och med bryta all kontakt om det är vad som krävs. Det är bara så. Jag orkar inte gå omkring här och hoppas på något som inte kommer hända. Jag orkar verkligen inte det. Så jag sätter punkt.