inpurepanic

Satt nyss i soffan under en filt och tänkte på dej. Jag önskade för en minut att allt kunde vara som det var förut. För jag saknar att alltid kunna prata med dej. Det kändes som om du alltid förstog. Vad jag än behövde prata om. Jag antar att det aldrig kommer kunna bli så igen. Och jag antar att jag får skylla mej själv för att det har blivit så.

Om jag bara kunde, skulle jag ta tillbaka allting. Men det går ju inte. Jag blir bara så ledsen när jag inser vad det är jag faktiskt missar. Du var en viktig person i mitt liv, för det var du som alltid fanns där. Alltid!

Varför gör man egentligen dumma val i livet? Om jag bara gjort ett annat val, kanske du fortfarande hade varit den personen för mej.