inpurepanic

Idag har jag suttit och tänkt. Massor. Det finns ju liksom inte så mycket annat att göra på mitt jobb, så det blir lätt så. Att tänka så mycket är både positivt och negativt. Det beror väl på hur man ser det egentligen. Just nu är det nog egentligen bara negativt. För jag kommer fram till vad jag egentligen borde ha gjort, istället för vad jag verkligen gjorde. Och jag kommer på vilka fel och brister jag själv har. Jag vet att jag kan gå på som en ångvält och köra över alla människor med mitt "såhär gör man" och alla mina humörsvängningar, men det är liksom inte meningen. Det är bara den jag är.
Men då kommer jag att tänka på hur det kunde varit eller vart jag hade varit om jag inte varit den jag faktiskt är. Och sånt kan man ju hålla på och tänka på hur länge som helst. Det är ungefär som att börja fundera på vart universum egentligen tar slut. (Det är bara dumt för man kommer aldrig fram till något vettigt. Jag har försökt).

Idag försökte jag komma fram till vad jag verkligen känner, och vad jag verkligen vill. Och det är inte lätt kan jag säga. Och egentligen spelar det ingen roll vad jag vill. För man får ju aldrig som man själv vill. Eller hur?!
Det är väl bara att hålla tummarna, och hoppas att allt lösr sig. Och jag hoppas verkligen att det gör det. Har i och för sig ganska svårt att tro det just nu, men man kan ju alltid hoppas. Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det ju. Och det är väl därför jag fortsätter att hoppas.

Det känns som att jag spårade ur där i mitten någonstans. Ska väl sluta innan det blir alldeles för komplicerat.
Nu får det bli ett, eller två, avsnitt av One Tree Hill, lite nötter, rulltårta och sedan sängen.