inpurepanic

Alla säger att det är mänskligt att göra misstag, och att man alltid borde få en andra chans. Så man kan bevisa att man är mycket bättre än så. Jag är villig att ge människor både en andra, och en tredje chans om det är så. (Okej, jag vet, inte alla. Men det ska det nog bli ändring på. Nu när jag vet hur det känns att inte ens få försöka).

Ett snedsteg, en felaktig tanke eller handling, och sedan går allt man har förlorat. Du anar inte hur många gånger jag har gått igenom händelseförloppet av den dagen i mitt huvud, om och om igen. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden, till när allt var bra. Då skulle jag göra det. För jag saknar den tiden med dej. Alla våra filmkvällar, allt tjafs om vem som skulle gå upp först, alla gånger du kittlade mej tills jag inte kunde andas längre och alla kort vi tog, som jag har kvar och ofta tittar på. Men det jag saknar allra mest är när vi låg där hela nätterna och bara pratade. Jag vill tillbaka dit och bara ligga i din famn och känna att du finns där för mej.

Jag vet att jag är patetiskt som ens försöker, tro mej. Men vad ska jag annars göra? Jag vet inget annat. Det enda jag begär är en andra chans. Eller i alla fall att du kan träffa mej så vi kan prata om det... Snälla?!




Jag trodde att jag var stark och kunde klara mej själv,
men insåg snabbt att jag var svag och tårarna kom sen.
En flashback och jag insåg vad jag förlorat,
och nu vill jag bara tillbaka dit igen.